Lite om boken ”Din personliga energi”

Hur står det till i ditt liv just nu? Hur mår du? Och, viktigare — vad tror du att det beror på? Den personliga energin — vår utstrålning, hur vi känner oss inuti, ”vibbarna” vi ger ifrån oss — styr vårt liv. Den påverkar vårt humör och hur vi själva tolkar och uppfattar det som händer. Den påverkar andras reaktioner på oss och våra reaktioner på andra. Den får saker och hända i vårt liv — eller inte. Men ofta tror vi att det är precis tvärtom och att vår energi uppstår på grund av det som händer runtomkring oss.

   Som jag ser det påverkas den personliga energin visserligen av omvärlden, men hur och hur mycket beror på vilken grundkondition den befinner sig i. Beroende på hur balanserad den personliga energin är kan samma händelse bli en katastrof, en utmaning eller rentav en gåva. Oväntade händelser eller ett möte med en annan människa kan leda till intressanta insikter och nya upptäckter — eller till irritation, konflikter och ett dåligt humör som följer med till andra delar av dagen. Idag är det många människor som har börjat intressera sig för möjligheterna att påverka sitt liv i positiv riktning genom visualiseringar, målprogrammering eller andra metoder, och fler och fler upptäcker vilken stor roll de själva och deras egna känslor spelar i ekvationen. Det är inte bara vad vi gör, affirmerar, visualiserar eller planerar som påverkar resultatet — det är också vad vi känner under tiden.

   Det är här den personliga energin kommer in i bilden. Och naturligtvis är det ingen slump att den är som den är — den påverkas i sin tur av olika faktorer, vilket vi anar någonstans i det undermedvetna. Ofta försöker vi balansera energin genom att förändra våra barn, samhället, vår boendemiljö, vår partner, våra egna beteenden eller till och med närbutikens öppettider, men för att kunna förändra den personliga energin åt det positiva hållet behöver vi i stället ett inre fokus.

Boken Din personliga energi — om vägen till balanserad kraft innehåller de fem nycklarna till den personliga energin — egenvärde, integritet, självtillit, lätthet och öppenhet — och övningar som visar dig hur du använder dem. De första tre nycklarna behövs för att den personliga energin ska bli balanserad och kunna användas för positiv förändring.

   I första nyckeln utforskar du den styrka och skönhet som ligger till grund för hela ditt varande, i den andra städar du upp i sådant som kanske hindrar dig från att ta fullt ansvar för ditt liv och verkligen bli vuxen, och i den tredje lär du dig att lyssna till dig själv och din inre vägledning. Med hjälp av dessa tre första nycklar balanserar du den personliga energin — hittar ditt sanna värde, din egen sanning och din inre röst. Sedan kan du ta hjälp av den personliga energin på ett helt nytt sätt för att möta, hantera och påverka det liv som ligger framför dig.

   Med hjälp av fjärde och femte nyckeln kan du sedan använda den balanserade energin på ett nytt sätt för att påverka ditt liv i positiv riktning och för att hantera de utmaningar du ställs inför. I fjärde nyckeln utforskar du hur du kan börja förändra med lätthet och följa livets flöde i stället för att försöka simma motströms, och du får utforska vad som hjälper dig att skapar förändring — och vad som kan lägga hinder i vägen.

   I den femte nyckeln undersöker vi till sist den viktiga balansen mellan skaparkraft och mottaglighet. Här handlar det om öppenhet — inte bara för olika aspekter av vårt eget inre utan också öppenhet för det okända; en kraft som inte är vår egen men ändå genomsyrar oss till både kropp och själ och, på den djupaste nivån, är vad vi själva består av. Det är dags att hitta balansen mellan att å ena sidan använda våra kreativa resurser och ta fullt ansvar för vårt liv och å andra sidan inse att vi inte har alla svar och att det finns en intelligens i universum som sträcker sig långt, långt bortom intellektets.

Hur mår din personliga energi?

 

Mycket nu =)

Hej raringar, 

Nu är det mycket som händer i mitt liv, så det blir en smula glesare mellan blogginläggen (minst) en månad framöver. Jag ska vidareutbilda mig i enneagrammet och hålla kurs i Levande kraft ... och dessutom har vi nu fått upp webbplatsen för vår kommande utbildning Egobitar, där jag också bloggar med kortare inlägg i Egobloggen.

Men jag har en fråga till er också: Tycker ni att de nya mallarna här på blopgspot är kul? Jag fick erbjudandet om att använda en sådan "dynamisk mall", men jag tyckte att det kändes konstigt att man bara kunde se inläggen, ingen information i kanten om mest lästa, följa-länkar eller info om själva bloggaren. Vad tycker ni? Vill ni hellre se det dynamiska formatet? Kommentera GÄRNA!

  

Minns du tilliten?

Häromdagen berättade en vän på facebook om hur hennes lilla dotter för första gången skulle gå på gymnastik i en annan lokal än den vanliga. Hon skulle gå dit själv, och meningen var att hon skulle göra sällskap med en vän — de skulle träffas vid en viss korsning ett visst klockslag. Hennes mamma letade tappert upp ett armbandsur och satte på dottern, som glad i hågen gjorde sig i ordning. När hon sedan var på väg ut vände hon sig om i dörren och frågade: ”Mamma, hur ska visarna stå och var ligger det?”

Grodden som tittar upp ur marken vet att det är dags.
Mer behöver den inte veta. Den söker sig mot ljuset,
med tillit till att den kommer dit den ska. Var är ditt ljus?

Minns du den tilliten? Jag mindes den så tydligt när jag läste om händelsen i den här mammans facebookstatus. Känslan av att man kunde göra allt, att det löste sig bara man satte igång, att man skulle få de instruktioner man behövde när man behövde dem. Inte för tidigt, inte för sent. ”Jag kan inte klockan, och jag har inte förstått var vi ska mötas — men jag litar på att någon kommer att kunna tala om det för mig. Jag litar på att jag är omhändertagen.”
    Hur ser det ut i ditt liv idag? Förbereder du dig noga, eller kastar du dig iväg med samma tillit? Förmodligen kan båda varianterna ge upphov till vissa problem — när vi är vuxna är det ju oftast vi själva som måste ta reda på ”hur visarna ska stå” och ”var det ligger”, så om vi inte gör det kan vi naturligtvis hamna i problematiska situationer. Men hittar vi balansen, är väl frågan. 
   Det finns en arabisk historia om en man som var på väg mellan två städer på en kamel. Resan tog flera dagar, och han var tvungen att stanna över natt på ett natthärbärge. När han kom fram till härbärget var han trött, och när han lämnade kamelen utanför brydde han sig inte om att binda fast den. Han hade tillit till Allah, och han visste att Allah skulle vaka över hans kamel. 
   På morgonen när han kom ut från härbärget var kamelen borta. Mannen blev upprörd och besviken — varför hade inte Allah tagit hand om hans kamel? Hans tro var ju så djup, och han bad ju sina böner så troget. Sensmoralen av berättelsen är: ”Lita på Allah, men bind fast kamelen — för Allah har inga andra händer än dina.”

Ofta hamnar vi i endera diket: antingen ”binder vi fast våra kameler” så hårt att existensen (eller försynen, Gud, Universum eller vad vi nu föredrar att kalla den intelligens som ligger till grund för livet) inte kan ingripa ens om den skulle vilja, eller också tar vi inget ansvar alls och skyller på ödet när det inte går som vi tänkt oss. 
   Kan du nöja dig med att ställa frågan: ”Hur ska visarna stå och var ligger det?” Kan du sedan lita på att informationen du fått är den du ska ha och att det som ska hända händer? Då väntar ett härligt liv ♥

Vill du lyssna till dig själv på ett nytt sätt?

   

    

   

Direktbuss till Egoland

Du som vill utforska den sunda anti-andligheten gör klokt i att göra Egoland till ett återkommande resmål, och hissen dit kan ibland komma som ett resultat av att vi blir provocerade. När vi arbetar med inre utveckling kan vi till exempel få förslaget att ifrågasätta en viss tanke eller få höra att vi mår dåligt av att försöka kontrollera livet och skulle behöva kapitulera — eller för att vi inte tar vårt ansvar och skulle behöva välja mer aktivt — och det kan kännas provocerade. Men när vi reagerar med ”Det är minsann inte så lätt!” eller ”Sådär kan man väl inte säga, det är ju kränkande mot X” (och X inte innefattar oss själva) är det detsamma som en gratisbuss till Egoland. 

Hur ser det ut i ditt eget Egoland? Ofta är det inte så kallt och ogäst-
vänligt där som vi tror. Om vi lär oss njuta av även den miljön blir
det lättare att hantera och förstå det vi möter där,sol som regn.

Eftersom jag skriver en del om det här ämnet händer det förstås ibland att någon frågar hur jag tänkt eller vad jag menar, eller säger att de helt enkelt inte håller med. Men ibland har frågorna en retorisk och lite ilsken eller försvarsbenägen karaktär, och det intressanta är att det då alltid handlar om teorin, om abstraktioner — inte om någons faktiska upplevelse (vilket oftast är vad jag talat eller skrivit om).

   Jag känner igen det här så väl. Förr var det jag själv som ägnade jag mig åt protester, ifrågasättanden och argument — ofta för andras (inte sällan hypotetiska individers) räkning eller för själva resonemangets skull. Jag missade att det handlade om det inre, om utveckling, om möjligheten att växa, och fokuserade i stället på det filosofiska eller retoriska och slog ner på det jag uppfattade som fel eller hotfullt i stället för att se vad jag kunde lära mig av helheten. Jag hörde beskäftiga påståenden där den som talat i själva verket avsett att väcka en fråga; jag läste in allehanda innebörder och budskap som inte alls fanns där (så som det gärna blir när egot läser och det väcker ett försvar som egentligen gäller något annat). Och hela den reaktionen hindrade mig från att tillgodogöra mig vad textsnutten, boken eller uttalandet kanske hade kunnat säga mig.

   Om du exempelvis känner dig kränkt för någon annans räkning eller har principiella invändningar mot ett uttalande om inre utveckling finns det alltså något att undersöka — och det handlar om dig. Det har ingenting att göra med den å vars vägnar du känner dig kränkt; det har ingenting att göra med de principer du hänvisar till. Det har att göra med din reaktion, vad som händer inom dig just då — och enbart det. Att själv bli medveten om när försvaret drar igång är oerhört värdefullt — och utmanande, förstås, eftersom vi just då inte är särskilt intresserade av att ifrågasätta det eller undersöka det. Vi är intresserade av att försvara oss, så att vi slipper titta på den reaktion som påståendet väcker inom oss. Vi kan lägga ner så mycket energi, så mycket ord och argument, för att slippa lära oss något nytt om oss själva. Vad är det vi är så rädda för?

   När jag bläddrar tillbaka i mitt eget Egolands historiebok kan jag se jag hur rädd och ensam jag kände mig ibland. Ibland handlade det förstås om att jag gjorde motstånd mot själva innehållet i det som sades — men lika ofta var det nog en omedveten rädsla. Jag hörde orden, och någonting inom mig svarade an på dem, men jag förstod inte hur jag skulle tillämpa dem på mitt eget liv eller hur de skulle kunna visa vägen till den där friheten som jag längtade så efter. Jag fruktade innerst inne att jag var ett hopplöst fall, och rädslan för att bli helt ensam på den sidan av mitt mentala staket gjorde att jag argumenterade emot för att övertyga åtminstone någon annan om att rådet, filosofin, tanken eller experimentet var meningslöst eller skadligt.

Efter några besök i Egoland och lite kärleksfull uppmärksamhet åt de
frön vi hittar där kan det visa dig att det som vi trodde var ogräs i
själva verket har utvecklats till mogna, saftiga frukter ♥

Om du har för vana att hamna i liknande diskussioner kan det förstås hända att dina skäl ser annorlunda ut — men det finns skäl, och när vi hittar dem hittar vi en väg till utveckling. Till en början kan vi kanske inte se vad som händer förrän efteråt, men efterhand — ju mer vi förklarar oss villiga att lyssna till egots rädsla och se den oskuldsfullhet som väntar under försvaret — kan vi börja rusta ner, reaktiviteten kan minska och vi kan börja uppleva andra länder. Men vi kan inte börja där.

   Vi måste börja i Egoland, där vi kan äga reaktionen, vara med den och lyssna på den. I stället för att ”köpa” den med hull och hår och börja argumentera — lyssna på vad det är reaktionen består av. Ta den på allvar, inte som något för andra att höra, utan för dig själv. Och lösningen är inte att avfärda reaktionen med ett ”det där är ju bara egot, usch och fy”. Tvärtom. Lyssna på reaktionen och känslorna, och gå djupare ♥

Välkommen till Levande kraft-sidan på facebook!