söndag 22 januari 2012

Kompromissar du bort dig själv?

Häromdagen kommenterade en vän, sedan Meditationsguiden hade skrivit om att sätta gränser, att det var svårt att låta bli att kompromissa med sin inre sanning. Och det är det väl för alla ibland. 
   Men jag tror att vi gärna gräver oss djupare ner i det svåra med vårt sätt att tackla fenomenet. Vi vet (eller upptäcker med ökad medvetenhet) att vi kompromissar bort oss själva. Vi vet att det ställer till det för oss, och förstår kanske åtminstone intellektuellt att vi faktiskt gör omgivningen en björntjänst på det här sättet. Och den inre kritikern har rena festen med all den här informationen. Det är ju så dåligt, outvecklat och omoget. Varför kan vi inte ändra oss? Det är här principen Älska egot verkligen kommer till sin rätt — naturligtvis, som normalt är fallet när det handlar om inre utveckling, i den situation där det är som svårast att använda den. 
   När vi vill närma oss egot och vår trassliga, inre dynamik med kärlek är ett av de bästa verktygen nyfikenhet. Gör ett experiment:
  • Prova att tänka på ett mönster hos dig själv som du tycker är omogent och pinsamt. Känn hur det inre fördömandet tar form och hur du liksom krymper. 
  • Försök känna dig nyfiken. 
Det går sådär, eller hur? Prova nu att göra tvärtom:
  • Tänk på en konkret situation där det här mönstret visade sig. Var uppriktigt nyfiken på dina motiv. Utgå ifrån att det finns en positiv avsikt någonstans bakom mönstret, och känn din nyfikenhet inför att utforska vad det kan vara för avsikt.
  • Försök att känna dig fördömande.
Om du är van att umgås med den inre kritikern hela dagarna kan det naturligtvis hända att du inte behöver så lång tid för att ramla tillbaka i fördömandet — men förhoppningsvis hann du ändå känna hur oförenliga de två förhållningssätten är. Det går inte att vara fördömande och nyfiken samtidigt, för fördömandet är en lufttät, sluten hållning medan nyfikenhet per definition innebär öppenhet för någonting vi inte känner till (men känner förväntan inför att få reda på). Man kan också kalla det kärlek. Vad kan vara mer kärleksfullt än att vara öppen inför någonting med en känsla av förväntan?

Det här är att älska egot: att möta de inre processerna med nyfikenhet och ett genuint intresse för de bakomliggande mekanismerna. Släpp taget om din besatthet av att förändra dem — den inställningen är också oemottaglig för nya intryck (märkligt nog, eftersom den påstår sig söka förändring!). Och hur ska någonting kunna förändras utan öppenhet? 
Nyckeln är insikten att du inte behöver förändra något. Men när du ser hela bilden upphör dina mönster att vara en gåta som du sliter ditt hår inför, och i stället får du möjlighet att välja. Kanske känner du redan hur avslappnande det är ♥

   

fredag 13 januari 2012

Är det tungt? Undersök vad du går omkring och bär på.

Det är knepigt det där med Hur Man Mår. För när vi är som längst ner i tratten tänker vi ju lätt negativt (det vill säga, vi funderar över alla våra problem och hur de ska lösas – eller snarare och oftare, känner hopplösheten över att vi inte kan lösa dem). Och det ger ju bara upphov till mer av samma vara.
    Samtidigt känns det ju som ett hån att bli uppmanad ”vara positiv” när man inte tycker att det finns något som är positivt i livet. Å andra sidan gör det ju alltid det, bara vi tittar lite mer noga. Men just att titta noga är också haken – när vi är i det gråa molnet (tack, Lena! :-)) ser vi bara problem och svårigheter om vi inte aktivt söker efter något annat. Och det ironiska är att vi då ofta tror att vi inte har tid att söka efter något annat eftersom vi måste lösa alla problem först ...
   Det blir en ond cirkel – och som om det inte räckte med vår egen negativitet är hela samhället, med nyhetsrapportering etc, ganska negativt fokuserat det också. Det enda som per definition är uttalat positivt är ofta reklamen – det är lite äckligt när man tänker på det. (Fast även den får ju lätt en negativ baksida, eftersom vi inte har lika många fina saker eller är lika snygga/lyckliga/framgångsrika som den där mannen eller kvinnan i reklamfilmen. Så då får vår hopplöshet lite extra näring även där.)

Det är kanske tjatigt, men det tål att sägas många gånger –
var uppmärksam på var du lägger din uppmärksamhet. Jag menar inte att vi ska ignorera problemen eller blunda för att vi inte har pengar till hyran och vänta tills värden kastar ut oss på gatan. Men när vi står inför insikten om att det är skralt om pengar den här månaden, att vårt barn har problem eller vilket annat problem som helst kan vi möta situationen på två olika sätt: ett konstruktivt och ett destruktivt sätt.

Destruktiva tankar när det händer ”dåliga saker”

Varför ska det här alltid hända mig? 
Händer det verkligen alltid? Var försiktig med dina generaliseringar. Våra inre övertygelser blir gärna verklighet, och vi upprätthåller dem ofta omedvetet med vårt ordval i både det vi säger till andra och det vi tänker för oss själva.

Åh – inte nu, när jag redan har problem med X, Y och Z!
Den här tanken förstärker bilden av dig själv som en otursförföljd person. Dessutom intalar du dig på det här sättet att de andra utmaningar du står inför automatiskt kommer att göra dig mindre rustad inför just den här, och du vet inte ens om det är sant.

Hur ska jag nånsin kunna reda ut det här??  
Lyssna på hur du ställer den här frågan. Ofta är den retorisk och betyder faktiskt: ”Det här är omöjligt för mig att reda ut.” Och återigen — kom ihåg att livet lyssnar på dina övertygelser och gör sitt bästa för att uppfylla dem.
 
Vad tror du att råbocken tänker när han blir påkommen med att äta ur rabatterna? Ja, sannolikt tänker han förstås inget av våra mänskliga alternativ — men hur absurda just de destruktiva tankarna är (trots att de känns så rimliga när vi själva tänker dem) blir extra tydligt när man föreställer sig dem hos ett vilt djur. 
 
Konstruktiva tankar när det händer ”dåliga saker”
Vilken tur att jag är så kreativ/har så bra vänner/hade möjlighet att ta mig den här tiden/har gott om pengar, så att jag kan betala extrautgiften.

Du är ju faktiskt kreativ — du har ju löst alla andra problem som du haft i livet, eller hur? Och du kanske inte upplever det som att du har gott om pengar när du får en extrautgift på några tusen kronor en månad — men om du kan betala pengarna (vilket ju är vanligt att vi kan, samtidigt som vi säger att vi inte har råd) har du ju faktiskt det. Eller också kanske du har snälla vänner som lånar dig pengarna. Och så vidare. 

Hur många bra sätt kan jag hitta att lösa det här problemet/reda ut den här situationen?
Den här frågan liknar den tredje frågan ovan, men den är ställd med en helt annan energi och en uppriktig nyfikenhet, vilket genererar en sinnesstämning som är a) roligare och b) mer lämpad att faktiskt lösa problem.

I början känns det kanske lite fånigt att styra om tankarna på det här viset — men det är en vanesak, och det blir lättare och lättare. Du som använder facebook kanske också vill använda övningen ”Träna om hjärnan” som vi delade i en anteckning på Levande kraft-sidan. Välkommen dit!