Energtitjuvar, finns det såna?

Den där personen i föräldragenerationen som är så negativ, kompisen som det alltid är synd om, arbetskamraten som gnäller hela tiden ... Är de ”energitjuvar”? Ja, i den meningen att det kan vara tröttande att umgås med dem och lätt kännas som om ens egen (kanske omsorgsfullt upprätthållna) positivitet blir mer än lite naggad i kanterna av att befinna sig i deras närvaro. Men det finns förstås ingen ”energitjuv” som kan stjäla din energi om du inte tillåter det. Tillåtelsen kan se ut på flera olika sätt — från att du aktivt engagerar dig i personens negativa attityd (antingen genom att hålla med eller genom att försöka förändra den) till att du överhuvudtaget väljer att umgås med personen. 

   Det viktigaste att inse är att det är du som ”stjäl” din energi, dvs låter den rinna ur dig till ingen nytta. Många säger att de inte förstår varför det händer, för de intalar sig gång på gång att de inte ska låta sig duperas av den negativa vännen eller anhöriga, men rätt som de är står de där ändå. Och då är det givetvis den inre kraften som saknas — förmågan att sätta gränser, säga nej (eller jo!) och inte ”sälja” sig till negativiteten för förhoppningen om bekräftelse. 

   När vi inte låter vårt behov av bekräftelse och uppskattning locka in oss i den negativa energin finns det (minst) två andra sätt att hantera negativiteten som vi kanske uppfattar som bättre än det men som vi ändå inte mår bra av. Det ena är att helt enkelt tackla den negativa personen med hurtfrisk och klämkäck positivitet. Det tär vanligtvis på krafterna (om man inte verkligen känner sig positiv och faktiskt inte påverkas av negativiteten, naturligtvis) eftersom det innebär att försöka göra om verkligheten till någonting som den just då inte är. Det andra är att aktivt ta avstånd från negativiteten och tala om vad man tycker för den negativa personen — men problemet är att det ofta blir med ilska, frustration och anklagelser (eftersom man kanske fortfarande uppfattar det som att det är den andra som "stjäl" ens energi och man själv är ett hjälplöst offer), och det leder sällan till något positivt. 

   Det bästa vi kan göra när vi stöter på energitjuvar — negativa individer som tycks vilja "dra ner" omgivningen i negativiteten — är att ta ett steg tillbaka, rannsaka oss själva och fråga oss vad vi egentligen får ut av kontakten med den här personen. Inte sällan är det vårt sökande efter bekräftelse och uppskattning, tydligt eller aldrig så subtilt, som ligger i bakgrunden och gör oss obalanserade i situationen. Vi kan inte stå för vad vi känner med klarhet och utan krumbukter, för vi har själva en dold agenda och bakomliggande, ibland undermedvetna, motiv till att umgås med den negativa personen. 

   Ibland handlar det förstås om en människa som vi till exempel arbetar tillsammans med eller på annat sätt "måste" träffa — men även i sådana situationer går det ju att sätta tydliga gränser. Om vi inte kan sätta gränser för vad som är okej för oss och inte (och här pratar jag om balanserade gränser som inte lägger över ansvaret för dina egna känslor och val på den andra) beror det nästan alltid på outforskade mer eller mindre dolda motiv. Om du känner igen det här kan jag varmt rekommendera boken Behöver jag din kärlek? av Byron Katie. Den tar upp precis på vilka sätt vi säljer oss själva för kärlek, uppskattning och bekräftelse, och den innehåller praktiska övningar som hjälper dig att utforska hur det ligger till i ditt eget liv.

   Och kom ihåg — du behöver inte ändra på allting NU, direkt. Det viktiga är att se de mönster som vi lever med, för när vi upptäckt hur vi faktiskt fungerar förändras vårt beteende inifrån, utan att vi behöver krysta fram nya beteenden med hjälp av bara viljestyrkan.

PS - Är du sugen på att göra dig av med några av dina egna energitjuvar — antingen de är beteenden, tankemönster eller personer i din omgivning? Välkommen till kursen Levande kraft — upptäck kraften!♥