Uppleva känslor

Man behöver inte fördjupa sig så hemskt mycket i den inre världen för att snappa upp uppmaningen att uppleva känslorna. På allmän (eller åtminstone specifik) begäran kommer här en påminnelse om hur det kan gå till — eller, egentligen, hur det helst INTE ska gå till när vi vill skapa större balans genom att uppleva våra känslor. Ofta tror vi att vi ”upplever känslor” när vi i själva verket ägnar oss åt något helt annat.

   Följande är ett utdrag ur boken Din personliga energi:

**************************************************

Att tillåta och uppleva känslor utan att lägga några värderingar på dem och utan att försöka förändra dem kan vara en utmaning, och det finns ganska många beteenden som vi ibland rättfärdigar just med de förtecknen men som absolut inte är att ”uppleva känslan” – trots att det är vad vi tror just då. Det kan verka nog så självklart, men i stundens hetta är det inte ovanligt att vi börjar rationalisera och på så sätt ursäktar beteenden och aktiviteter som inte alls leder dit vi vill. I listan nedan kanske du känner igen några (o)vanor som det är värdefullt att bli uppmärksam på.

Du upplever inte känslan när du …

   • argumenterar med någon, högt eller inom dig

   • räknar upp alla andra gånger då den andra personen har gjort likadant

   • agerar ut känslan mot någon

   • fokuserar på den andra personens fel och brister

   • fokuserar på dina egna fel och brister

   • drar slutsatser om din egen eller andras karaktär utifrån känslan

   • dikterar hur du, andra eller världen borde vara

   • anklagar dig själv eller någon annan

   • försöker göra dig av med känslan

   • avfärdar eller nedvärderar dig själv

   • analyserar känslans komponenter

   • förklarar för dig själv varför du inte kan känna på känslan

   • förväntar dig ett visst resultat inom en viss tid

   • vill att känslan ska gå över

   • försöker skapa en strategi för framtiden utifrån den aktuella situationen

   • inte kan hitta känslan i kroppen

En del av de här punkterna kan som sagt kännas självklara, men förmodligen inte alla — särskilt inte när vi befinner oss mitt i flödet. Många tror till exempel att det är samma sak att uttrycka en känsla som att uppleva den, och eftersom de också tror att det är en känsla de uttrycker när de argumenterar för sin sak ”upplever” de alltså känslan genom att läsa lusen av sin grälpartner. Att uttrycka känslor kan vara till stor hjälp i den här processen, och särskilt om det är svårt för dig rekommenderar jag att du börjar göra det (under trygga former för dig själv eller tillsammans med en terapeut, på en kurs eller liknande) — men bara om det handlar om ett medvetet uttryck som enbart syftar till att öka medvetenheten kring känslan. Om du uttrycker känslan för att förändra antingen känslan eller någon annan person eller omständighet kommer det inte att hjälpa dig.

Vilken känslornas funktion än är sätts den ur spel

om vi inte känner dem — tillåter och upplever

deras fysiska förnimmelser utan analyser,

värderingar eller motstånd.

Alla punkterna ovan är i själva verket ett försvar mot känslan — det vill säga raka motsatsen till att uppleva den. Att analysera känslans komponenter, till exempel, är att betrakta den utifrån men inte kunna släppa kontrollen och sin önskan om att kunna styra förloppet och förutsäga vad som ska hända. Och när vi inte kan hitta känslan i kroppen, eller om vi upplever att den fysiska förnimmelsen försvinner när vi fokuserar på den, är det ett tecken på att det vi ”känner” inte alls är en känsla utan en tanke — låt vara en aldrig så destruktiv och plågsam tanke. Vi är så insnärjda i vårt intellektuella perspektiv att känslornas enkelhet ofta går oss förbi, och några minuters djupa andetag och avslappning är ofta närmaste vägen till det som pågår i vårt inre.

De punkter i listan som rör dig själv — när du avfärdar eller nedvärderar dig själv eller fokuserar på dina egna fel och brister — är värda att nämnas särskilt, för även de är (till mångas förvåning) lika icke-konstruktiva som de övriga punkterna, bara (oftast) ännu mer plågsamma. Det är som om vi trodde att vi kunde kompensera för tillkortakommanden genom att nedvärdera eller förakta oss själva. När vi gör det väcker det dessutom ofta starka känslor, vilket gör att det känns som om vi upplever de känslor som situationen väcker. Men i själva verket är det de känslor som vår egen självkritik väcker som vi upplever, inte känslorna för det som hänt — och det leder ingenstans. Om du ofta hamnar i ett destruktivt tankemönster när du försöker tillåta och uppleva dina känslor, be en terapeut eller insiktsfull vän om hjälp att se vad det är för känslor under din självkritik som du är rädd för att uppleva.

**************************************************

Hur upplever du dina känslor?

Ljus, kärlek och namasté,

Cicci