Älska egot?

Egot, och då främst den aspekt av det som vi brukar kalla den inre kritikern, är hos de flesta en frekvent men tämligen oönskad besökare. Hur ser din inre kritiker ut? När gör han eller hon sig påmind? Kanske har du en bild av när det normalt är — när du ser dig i spegeln på väg till en fest, när du ska göra en presentation på jobbet, när du sagt eller gjort något som du efteråt inte känner dig nöjd med eller när du försöker lära dig någonting nytt och kanske inte tycker att det går tillräckligt snabbt.

   Om vi börjar bli uppmärksamma på den här inre recensenten som kommenterar, analyserar och inte minst värderar allt vi säger och gör kan vi upptäcka att den får oerhört mycket mer energi i vårt liv än vi kanske trott. För ärligt talat — hur ofta händer det att du gör, säger eller upplever någonting och inte tolkar det utifrån egots perspektiv? Och när vi gör det — även om det inte är ”inre kritik” vi upplever utan kanske beröm eller en värdering av vad någon annan har gjort eller sagt — upplever vi den inre kritikern in action. 

   En del människor undersöker saken närmare, konstaterar att detta är sant och startar omedelbart en kampanj Mot Egot eller Mot Den Inre Kritikern. I själva verket känner de flesta av oss ett visst motstånd mot den här delen. Men det finns två intressanta saker här som vi gärna missar: för det första, att den här dynamiken är en av de största näringskällorna för egot, och för det andra att just egot ofta bidrar med en stor del av den energi som vill förändra. Vi kritiserar oss själva för att vi kritiserar oss själva, helt enkelt, och så försöker egot göra sig av med egot. Man behöver inte vara teoretisk fysiker för att förstå att den ekvationen inte är särskilt produktiv.

Det är här det blir nödvändigt med (ännu) ett nytt perspektiv för en ny tid. Vi har fått många nya perspektiv redan: frekvenshöjningar, healingmöjligheter som aldrig tidigare skådare, andliga gåvor som dyker upp hos alltfler av oss. I jämförelse med alla dessa skeenden kan det här nya perspektivet tyckas bakåtsträvande och tredimensionellt: ”Ska vi prata om de där jordiska egoaspekterna nu igen, har vi inte gjort det tillräckligt?”
   Men, som CG Jung sa: ”Man blir upplyst inte genom att föreställa sig ljuset, utan genom att göra mörkret medvetet. Detta kan dock väcka visst obehag, så därför lockar det inte särskilt många.” Det citatet är så vackert, så vi tar det en gång till:

Man blir upplyst inte genom att föreställa sig ljuset,

utan genom att göra mörkret medvetet.
Detta kan dock väcka visst obehag,
så därför lockar det inte särskilt många.

Om det trots allt lockar dig — om du vill sluta ta bort, beskära, frisera och försöka förbättra dig själv och andra enligt den inre kritikerns direktiv — då är det dags att möta dig själv på djupet. De andliga gåvorna och nya dimensionerna är meningslösa om du inte förankrar dem i dig själv, i jorden och i en förvissning om att du kan möta allt som är mänskligt. Det är då vi börjar Älska egot, och det är då vi hittar friheten. För, som Byron Katie säger: "It's love that kills the last of ego." ♥

Välkommen också till mina och Pers kortare blogginlägg i egobloggen på egobitar.se — hemsidan som presenterar en ny utbildning för dig som arbetar eller vill arbeta med människor!