Semester i Egoland, första anhalten

Ett av mina favoritcitat just nu kommer från den västindiske mästaren Mooji, som ofta, lite kort och avfärdande, säger: ”Forget about spirituality!” (En närbesläktad fras som han också hörts yttra är: ”Don't fall in love with spirituality.”) Båda fraserna passar bra in i en process som blivit allt tydligare för mig på sistone. Och det handlar ju om egot. Igen.

    Det märkliga är att ju mer det pratas om egot, desto fler missuppfattningar uppstår; desto fler missriktade ideal. Vi tror att vi upprättar meningsfulla strategier för att hålla egot på avstånd, utrota det, neutralisera det eller omvända det — men det vi ironiskt nog inte inser är att den del av oss som gör allt detta är egot. Det första vi måste inse i vår iver att utvecklas är att så snart vi bedömer saker som bättre eller sämre, så snart vi generaliserar, graderar eller överhuvudtaget särskiljer mellan ”jag” och ”inte jag”, ”mitt” och ”inte mitt” är det egot som är i farten. Långnäsa, alltså.

   Egot blir naturligtvis ofta lite misslynt och tjurigt när vi genomskådar den här sanningen, och i de reaktioner som uppstår — att sluta tala om ”egot”; att förfina definitionen av det så att den tycks innefatta ovanstående insikt, att sluta använda värderande formuleringar när vi gör de värderingar vi ändå gör (bara för att nämna några exempel) — kan vi med bara en smula distans fnissa lite åt egots nya, kreativa förklädnader.

För ärligt talat, varför måste vi förklä egot; eller varför måste egot förklä sig självt? Det är det som är så ironiskt — att det bara är egot självt som upplever behovet att förklä sig till något annat (i princip vad som helst som inte kan klassas som egot). I den här insikten måste vi stanna ett tag. Vi behöver stanna upp så länge att den del av oss som vill bocka av den som avklarad och integrerad så att vi kan få fortsätta (gissa vilken del det är!) slappnar av och finner sig tillrätta. Då har vi integrerat den första insikten, och vi kan göra det många, många gånger ♥

Vill du gå en utbildning där vi tittar på egot och lär oss neutralisera det och möta det konstruktivt? Oavsett om du är chef, lärare, tränare, coach, terapeut eller ”bara” förälder kan utbildningen Egobitar göra skillnaden mellan frustration och förvirring; mellan maktspel och möte. På sidan hittar du också Egobloggen.

   

Älska egot?

Egot, och då främst den aspekt av det som vi brukar kalla den inre kritikern, är hos de flesta en frekvent men tämligen oönskad besökare. Hur ser din inre kritiker ut? När gör han eller hon sig påmind? Kanske har du en bild av när det normalt är — när du ser dig i spegeln på väg till en fest, när du ska göra en presentation på jobbet, när du sagt eller gjort något som du efteråt inte känner dig nöjd med eller när du försöker lära dig någonting nytt och kanske inte tycker att det går tillräckligt snabbt.

   Om vi börjar bli uppmärksamma på den här inre recensenten som kommenterar, analyserar och inte minst värderar allt vi säger och gör kan vi upptäcka att den får oerhört mycket mer energi i vårt liv än vi kanske trott. För ärligt talat — hur ofta händer det att du gör, säger eller upplever någonting och inte tolkar det utifrån egots perspektiv? Och när vi gör det — även om det inte är ”inre kritik” vi upplever utan kanske beröm eller en värdering av vad någon annan har gjort eller sagt — upplever vi den inre kritikern in action. 

   En del människor undersöker saken närmare, konstaterar att detta är sant och startar omedelbart en kampanj Mot Egot eller Mot Den Inre Kritikern. I själva verket känner de flesta av oss ett visst motstånd mot den här delen. Men det finns två intressanta saker här som vi gärna missar: för det första, att den här dynamiken är en av de största näringskällorna för egot, och för det andra att just egot ofta bidrar med en stor del av den energi som vill förändra. Vi kritiserar oss själva för att vi kritiserar oss själva, helt enkelt, och så försöker egot göra sig av med egot. Man behöver inte vara teoretisk fysiker för att förstå att den ekvationen inte är särskilt produktiv.

Det är här det blir nödvändigt med (ännu) ett nytt perspektiv för en ny tid. Vi har fått många nya perspektiv redan: frekvenshöjningar, healingmöjligheter som aldrig tidigare skådare, andliga gåvor som dyker upp hos alltfler av oss. I jämförelse med alla dessa skeenden kan det här nya perspektivet tyckas bakåtsträvande och tredimensionellt: ”Ska vi prata om de där jordiska egoaspekterna nu igen, har vi inte gjort det tillräckligt?”
   Men, som CG Jung sa: ”Man blir upplyst inte genom att föreställa sig ljuset, utan genom att göra mörkret medvetet. Detta kan dock väcka visst obehag, så därför lockar det inte särskilt många.” Det citatet är så vackert, så vi tar det en gång till:

Man blir upplyst inte genom att föreställa sig ljuset,

utan genom att göra mörkret medvetet.
Detta kan dock väcka visst obehag,
så därför lockar det inte särskilt många.

Om det trots allt lockar dig — om du vill sluta ta bort, beskära, frisera och försöka förbättra dig själv och andra enligt den inre kritikerns direktiv — då är det dags att möta dig själv på djupet. De andliga gåvorna och nya dimensionerna är meningslösa om du inte förankrar dem i dig själv, i jorden och i en förvissning om att du kan möta allt som är mänskligt. Det är då vi börjar Älska egot, och det är då vi hittar friheten. För, som Byron Katie säger: "It's love that kills the last of ego." ♥

Välkommen också till mina och Pers kortare blogginlägg i egobloggen på egobitar.se — hemsidan som presenterar en ny utbildning för dig som arbetar eller vill arbeta med människor!

Turbulenta tider

Så var det över, det magiska datumet då världen så som vi känner den skulle komma till en ände. Eller ja, är det det egentligen? Över? Det beror ju på vem man frågar. De traditionella tolkarna av Mayakalendern anser att den slutar på vintersolståndet, den 21 december, år 2012. Mayaforskaren Carl-Johan Callemans beräkningar säger i stället att den slutade den 28 oktober 2011, alltså fredagen för drygt en vecka sedan. Själv tycker jag inte att det spelar så stor roll på vilket sätt deras utsagor skiljer sig åt. Det som intresserar mig är på vilka sätt de liknar varandra och — framförallt på vilka sätt jag själv kan se förändringen i mitt eget och andras liv.
   Återigen tycker jag att det intressanta är: hur ser det ut för dig, i ditt liv? Vad kan jag iaktta för turbulens i min egen tillvaro? Vad är det för aspekter av min välbekanta värld som håller på eller kommer att vändas uppochner? Hur ser mitt eget ”tredje världskrig” ut? 


Jag menar inte att vi ska sätta på oss skygglappar och blunda för det som pågår ute i världen. Men jag tror att vi missar målet om vi låter vår medvetenhet om politiska skeenden och övergripande vibrationsfrekvenser ta vår uppmärksamhet i anspråk så till den grad att vi missar att se korruptionen i våra egna inre regimer och våra personliga, kort- eller långvariga ”frekvensfall” i form av reaktivitet, negativitet eller ”dålig dagsform”. För mig känns det som om det medvetandeskifte som förefaller pågå på jorden just nu — oavsett om det redan anses ha ägt rum eller om det kommer nästa år, och oavsett vilka praktiska former det tar sig — måste ske inifrån och ut. 
   I min värld finns det just nu tre inslag som riktar sig till just det medvetandeskiftet och den inre utveckling som vi alla står inför.  
   Det första inslaget är Enneagrammet, som beskriver nio olika typer. Till en början använder vi förtjust enneagrammet till att typa oss själva och andra. Det är intressant och potentiellt utvecklande — men verkligt utvecklande blir det först när vi inser att enneagrammet är ett verktyg för inre utveckling, inte bara ett system för att kategorisera folk. Hur uttrycks min typ i min vardag, och var snubblar jag över dess strategier? Hur relaterar jag till de andra typerna — inom mig själv och i min omgivning? Och framförallt, hur ser det ut bortom personligheten? När vi förstår vilken den essentiella kärnan inom varje typ är blir det så mycket tydligare ”varifrån personen kommer” (och varför man inte kan ”byta typ” som en del människor hävdar att de har gjort). Vill du delta på en givande, avslöjande och insiktsskapande dag om enneagrammet kan du göra det i Västsverige (övernattning erbjuds till självkostnadspris) den 26 november. (Gå till evenemanget Upptäck din personlighetstyp!)
   Det andra inslaget är den nya bok jag skriver på, som handlar om att verklig och varaktig utveckling alltid innebär att närma sig egot med kärlek, inte att krossa det eller lämna det bakom sig. 

Utbildningen Egobitar sträcker
sig över ett läsår och arbetar
bl a med enneagrammet.

Det tredje inslaget är utbildningen Egobitar, som jag och Per erbjuder för första gången nästa år (september 2012–maj 2013). Den vänder sig till dig som jobbar eller vill jobba med människor (till exempel som coach, tränare, lärare, terapeut eller inom HR, kyrkan eller vården). Utbildningen, som sträcker sig över ett läsår, tar upp aspekter av den inre utvecklingen som kan göra all skillnad för hur du möter andra. Här hittar du också Egobloggen, med kortare blogginlägg om egot!