Hur viktigt är det med drömmar i ditt liv? Är det viktigt att Ha En Dröm som du hela tiden strävar mot? Ska det vara en dröm, Drömmen med stort D, eller duger det med flera små drömmar som uppstår under vägen?
Naturligtvis ser det olika ut för olika individer, men det fokus som drömmar ibland får kan få mig att reflektera över frågan ibland. "The Secret"-inspirerade författare och kursledare kan ibland få det att låta som om Drömmar (och här får det versala D:et representera storslagenheten) är livsnödvändiga för oss människor, och som om hela meningen med livet är just att ha drömmar och mål och uppfylla dem. Samtidigt säger Byron Katie -skaparen av The Work, som verkar ha förstått mer än de flesta om hur livet fungerar: "Jag har inga drömmar eller planer. Jag längtar inte efter något särskilt. Eller jo, jag längtar efter precis den verklighet som är, som den är. Och jag blir så lycklig när den kommer!"
För min del tycker jag att drömmar och "längtor", både med små och stora begynnelsebokstäver, är en charmig sak att ha i livet - mest för att de försätter mig i kontakt med en djupare sanning, en annan vägledning än huvudets analytiska resonemang. Men vi kan få problem om vi tror att det är Drömmens Förverkligande som ska göra oss hela, lyckliga och fria. När jag kan separera mina drömmar och planer från min identitet och hur jag ser på mig själv, då mår jag som bäst.
Drömmarna också, förresten, för om de belastas av kravet att göra mig hel får de en tung energi som gör det mer slitsamt att uppfylla dem. Snart blir drömmen en plikt, en plan för att tillfredsställa egot, och den sortens drömmar medför alltid en viss stress.
Den mest spännande typen av dröm för mig (fast också den mest frustrerande när jag glömmer att det inte är drömmens uppgift att göra mig hel) är den som har vissa specifika detaljer men ingen tydlig väg dit. Då måste jag vara beredd att lyssna på vad hjärtat längtar efter utan att veta hur det ska kunna bli verklighet; tillåta mig att bli överraskad, känna tillit och vara öppen för oväntade lösningar. Då blir utvecklingen ofta så mycket bättre än jag någonsin hade kunnat tänka ut själv.
Naturligtvis ser det olika ut för olika individer, men det fokus som drömmar ibland får kan få mig att reflektera över frågan ibland. "The Secret"-inspirerade författare och kursledare kan ibland få det att låta som om Drömmar (och här får det versala D:et representera storslagenheten) är livsnödvändiga för oss människor, och som om hela meningen med livet är just att ha drömmar och mål och uppfylla dem. Samtidigt säger Byron Katie -skaparen av The Work, som verkar ha förstått mer än de flesta om hur livet fungerar: "Jag har inga drömmar eller planer. Jag längtar inte efter något särskilt. Eller jo, jag längtar efter precis den verklighet som är, som den är. Och jag blir så lycklig när den kommer!"
För min del tycker jag att drömmar och "längtor", både med små och stora begynnelsebokstäver, är en charmig sak att ha i livet - mest för att de försätter mig i kontakt med en djupare sanning, en annan vägledning än huvudets analytiska resonemang. Men vi kan få problem om vi tror att det är Drömmens Förverkligande som ska göra oss hela, lyckliga och fria. När jag kan separera mina drömmar och planer från min identitet och hur jag ser på mig själv, då mår jag som bäst. Drömmarna också, förresten, för om de belastas av kravet att göra mig hel får de en tung energi som gör det mer slitsamt att uppfylla dem. Snart blir drömmen en plikt, en plan för att tillfredsställa egot, och den sortens drömmar medför alltid en viss stress.
Den mest spännande typen av dröm för mig (fast också den mest frustrerande när jag glömmer att det inte är drömmens uppgift att göra mig hel) är den som har vissa specifika detaljer men ingen tydlig väg dit. Då måste jag vara beredd att lyssna på vad hjärtat längtar efter utan att veta hur det ska kunna bli verklighet; tillåta mig att bli överraskad, känna tillit och vara öppen för oväntade lösningar. Då blir utvecklingen ofta så mycket bättre än jag någonsin hade kunnat tänka ut själv.
1 kommentar:
Min dröm genom livet har alltid varit att äga en stor segelskuta och sen ge mig av på en långseglats runt jorden.
Nu är jag på väg att uppfylla den, äger ett stort segelskepp, håller på att rusta och renovera henne, och om 3-4 år kastar vi loss mot varmare breddgrader.
Jag tror de är viktigt med drömmar och mål som man strävar mot, men man får för den delen inte glömma bort att leva också på vägen. Sätta upp små delmål.. Det finns ju också ett uttryck som säger att " Det är vägen som gör mödan värd".
ha en bra dag!
Skicka en kommentar