Vilja och välja

Är du en person som vill mycket saker? Och, viktigast, menar du med ”vill” att du vill att någonting ska hända, eller menar du att du vill göra något?

   När det gäller vilja är vi ofta grundligt förvirrade. Häromdagen skrev jag på facebook-sidan för Levande kraft: Minns du hur det känns att vilja någonting? Lyssna på frågan igen: Minns du hur det KÄNNS att vilja någonting? Inte vad du brukar tänka när du vill något, eller hur det är att vela fram och tillbaka för att till sist bestämma sig — utan bara att vilja. Det är en konkret känsla och kan gälla väldigt vardagliga saker. Vad vill du idag? Kommentarerna som kom in var ganska blandade till sin natur, men de visade tydligt att många tror att ”vilja” och ”önska” är samma sak. När man frågar vad någon vill just nu kan han eller hon ofta svara saker som: ”Jag vill bli frisk” [om personen är sjuk], ”Jag vill att det ska bli fint väder i helgen” eller ”Jag vill ha mer energi”. Det är mer sällan som personen svarar ”Jag vill gå en promenad” eller ”Jag vill äta tacos.”

   ”Vilja att” är förvisso ett vanligt (och fullt normalt) sätt att använda ordet på, men den vilja som försätter oss i kontakt med vår inre kraft är viljan att göra något; en dragning till något som i är praktiskt genomförbart just nu. Att veta vad jag vill just nu ger mig kraft — faktiskt även om jag inte ens kan välja det. Att däremot vilja att [någonting ska hända] eller vilja ha [någonting] är inte samma sorts vilja — det är önskningar. Det är inget fel på att önska, men det ger oss ingen kraft i sig självt. Att känna och erkänna vår vilja, däremot, gör det. (Önskningar kan bidra till att indirekt ge oss kraft — om vi använder dem för visualisering eller liknande — men när det handlar om att komma i direktkontakt med viljans kraft är önskningar irrelevanta och leder oss in i återvändsgränder.)

   Om jag frågar någon som är sjuk vad hon vill och hon svarar ”jag vill bli frisk” uttrycker det en önskning som oftast leder en känsla av maktlöshet, eftersom hon just nu inte är frisk. Viljan att någonting ska vara annorlunda än det är kan inte innebära någon rörelse framåt, utan den leder oss in i ett dödläge där energin inte kan fortsätta att röra sig. Att vilja att verkligheten ska se ut på ett annat sätt än den just nu gör kan aldrig ge oss någon kraft. Om vi å andra sidan är trötta och säger ”Jag vill gå ut och dansa” har vi i och för sig förstått vilken sorts vilja det handlar om (eftersom det är någonting som teoretiskt sett är genomförbart och står i vår makt) men samtidigt visar det att vi sökt svaret på fel ställe — för om man är trött vill man ju oftast vila. Det vi då menar är kanske att vi vill orka gå ut och dansa, eftersom vi tycker att det är roligt — men då handlar det ju återigen om att önska att någonting ska vara annorlunda än det är.

För mig känns viljan som en rörelse inom mig, som om den inre energin riktas åt ett visst håll. När jag följer den energin blir jag starkare, och ju mer jag följer den, desto tydligare blir den och desto mer har den att berätta för mig. Det kan handla om till synes obetydliga saker — vad jag vill äta till middag eller vilken väg jag vill gå på en promenad — men den här inre energin bryr sig inte om ifall jag klassar det den har att säga som ”betydelsefullt” eller inte. Den bryr sig bara om att jag lyssnar. 
   När vi lyssnar inåt och känner vad vi vill, här och nu och utifrån de alternativ som står oss till buds, får vi kraft. Med den kraften kan vi sedan fortsätta att vilja — och välja — mer och mer kraftfulla saker. Vad väljer du idag? 

Kommentera gärna!  
Berätta hur din vilja känns och vad som händer när du lyssnar på den ♥