Den inre kvantvärlden

Det vi behöver upptäcka när det-måste-väl-finnas-något-mer-känslan dyker upp är vår inre ”kvantvärld”. Precis som newtonsk fysik och kvantmekanik är två vitt skilda saker är den intellektuella/kognitiva verkligheten och den upplevda, inre verkligheten — som är den aktuella när det handlar om personlig utveckling — två helt olika saker. Vår inre värld är verkligen som en kvantvärld i jämförelse, och av den förstår intellektet lika mycket som den newtonska fysiken kan förklara av den subatomära verkligheten. Vi måste rätta oss efter helt andra regler, möta oss själva utifrån andra förutsättningar än dem vi möter omvärlden och vår praktiska vardag utifrån.
   I början klarar vi oss långt med huvudet, och det är till hjälp genom hela vår inre resa, men om vi aldrig tar steget bortom intellektet och frågorna börjar vi till sist gå i cirklar. De där insikterna som så nyss kändes så fräscha, härliga och banbrytande känns plötsligt platta och liksom tomma — fina att se på, och de låter kanske fortfarande bra, men de känns inte längre. Det beror på att vi har tagit djupt kända insikter som vi gjort inom oss och formulerat dem till prydliga väggbonader. Sedan tror att det ska räcka att titta på väggbonaderna och återkalla minnet av känslan. I stället behöver vi i själva verket göra samma insikter gång på gång, eftersom insikt är färskvara. Det är förstås sannolikt att det går lättare och lättare att komma till samma insikt, och inte sällan har vi hjälp av minnet av hur det kändes förra gången — men vi måste fortfarande komma dit, varje gång. Det är på det viset utvecklingen fortsätter och aldrig tappar glansen. 

Vi tar djupt kända insikter och formulerar
dem till prydliga väggbonader.
Sedan tror att det ska räcka att titta på
väggbonaderna för att återkalla minnet av känslan.

Olika människor är förstås olika funtade. Vissa har en tendens att gärna ”vila på lagrarna” och tugga om gamla insikter tills de helt tappat smaken. Andra strävar ständigt efter att förstå mer, uppleva mer, ingen rast och ingen ro. Som alltid går det att överdriva båda ytterligheterna; falla i diket på båda sidor om vägen. Men du som ramlar i ”göra-mer-hela-tiden-och-öva-öva-öva”-diket — hinner du integrera det du upplever, eller rusar du från en upplevelse eller insikt till nästa utan att stanna upp tillräckligt länge för att hinna smälta dem?
   Det som ställer till det för oss ibland är att vi närmar oss den inre kvantvärlden med newtonsk infallsvinkel — eller Upplevelsernas och Den Inre Sanningens värld med psykologiskt orienterade verktyg. Ofta får vi hjälp att göra det av böcker eller kurser som erbjuder oss ”metoder” och strategier, och metoder och strategier kommer definitionsmässigt från den vänstra hjärnhalvans välordnade och logiska värld, även om själva metoderna tar hjälp av till exempel kreativitet eller sinnlighet som i sig själva hör höger hjärnhalva till.
   Det gäller förstås inte alla böcker och kurser; många av dem verkar i stället som katalysatorer och erbjuder systemet ett stycke kondenserat liv att lära av och reflektera över, antingen i lite mer abstrakt form (i böckerna) eller mera hands-on (på kurserna). Men många författare och kursledare hamnar i konceptfällan och vill paketera insikt och utveckling i pulverform, ungefär som en läkare som skriver ut piller A för en viss åkomma och piller B för en annan.
   Det här märker vi ofta när vi får frågor om av klienter eller kursdeltagare: ”Hur ska jag göra för att bli mer motiverad att förändras?” ”Hur vet jag vad som är min inre röst och vad som bara är egot eller rädslan som pratar?” ”Hur ska jag lära mig att läsa av chakrasystemet?” Det är inget fel på de här frågorna — men de mest meningsfulla svar man kan ge är oftast ganska otillfredsställande, eftersom den del av psyket som ställer frågorna förväntar sig svar i form av metoder och strategier.
   Men svaret är inte metoder och strategier; det är ökad medvetenhet. Ökad medvetenhet har två förutsättningar, och bara två: dels att man lever och det sker saker, dels att man tillåter medvetenheten om livet och det som sker. Låter enkelt, eller hur? Inte alls tillräckligt komplicerat, kanske, för att kvala in som värdigt svar på den fråga du ursprungligen ställde. Och ändå är det ett härligt svar, för det betyder att allt som sker leder oss vidare ♥.