fredag 13 januari 2012

Är det tungt? Undersök vad du går omkring och bär på.

Det är knepigt det där med Hur Man Mår. För när vi är som längst ner i tratten tänker vi ju lätt negativt (det vill säga, vi funderar över alla våra problem och hur de ska lösas – eller snarare och oftare, känner hopplösheten över att vi inte kan lösa dem). Och det ger ju bara upphov till mer av samma vara.
    Samtidigt känns det ju som ett hån att bli uppmanad ”vara positiv” när man inte tycker att det finns något som är positivt i livet. Å andra sidan gör det ju alltid det, bara vi tittar lite mer noga. Men just att titta noga är också haken – när vi är i det gråa molnet (tack, Lena! :-)) ser vi bara problem och svårigheter om vi inte aktivt söker efter något annat. Och det ironiska är att vi då ofta tror att vi inte har tid att söka efter något annat eftersom vi måste lösa alla problem först ...
   Det blir en ond cirkel – och som om det inte räckte med vår egen negativitet är hela samhället, med nyhetsrapportering etc, ganska negativt fokuserat det också. Det enda som per definition är uttalat positivt är ofta reklamen – det är lite äckligt när man tänker på det. (Fast även den får ju lätt en negativ baksida, eftersom vi inte har lika många fina saker eller är lika snygga/lyckliga/framgångsrika som den där mannen eller kvinnan i reklamfilmen. Så då får vår hopplöshet lite extra näring även där.)

Det är kanske tjatigt, men det tål att sägas många gånger –
var uppmärksam på var du lägger din uppmärksamhet. Jag menar inte att vi ska ignorera problemen eller blunda för att vi inte har pengar till hyran och vänta tills värden kastar ut oss på gatan. Men när vi står inför insikten om att det är skralt om pengar den här månaden, att vårt barn har problem eller vilket annat problem som helst kan vi möta situationen på två olika sätt: ett konstruktivt och ett destruktivt sätt.

Destruktiva tankar när det händer ”dåliga saker”

Varför ska det här alltid hända mig? 
Händer det verkligen alltid? Var försiktig med dina generaliseringar. Våra inre övertygelser blir gärna verklighet, och vi upprätthåller dem ofta omedvetet med vårt ordval i både det vi säger till andra och det vi tänker för oss själva.

Åh – inte nu, när jag redan har problem med X, Y och Z!
Den här tanken förstärker bilden av dig själv som en otursförföljd person. Dessutom intalar du dig på det här sättet att de andra utmaningar du står inför automatiskt kommer att göra dig mindre rustad inför just den här, och du vet inte ens om det är sant.

Hur ska jag nånsin kunna reda ut det här??  
Lyssna på hur du ställer den här frågan. Ofta är den retorisk och betyder faktiskt: ”Det här är omöjligt för mig att reda ut.” Och återigen — kom ihåg att livet lyssnar på dina övertygelser och gör sitt bästa för att uppfylla dem.
 
Vad tror du att råbocken tänker när han blir påkommen med att äta ur rabatterna? Ja, sannolikt tänker han förstås inget av våra mänskliga alternativ — men hur absurda just de destruktiva tankarna är (trots att de känns så rimliga när vi själva tänker dem) blir extra tydligt när man föreställer sig dem hos ett vilt djur. 
 
Konstruktiva tankar när det händer ”dåliga saker”
Vilken tur att jag är så kreativ/har så bra vänner/hade möjlighet att ta mig den här tiden/har gott om pengar, så att jag kan betala extrautgiften.

Du är ju faktiskt kreativ — du har ju löst alla andra problem som du haft i livet, eller hur? Och du kanske inte upplever det som att du har gott om pengar när du får en extrautgift på några tusen kronor en månad — men om du kan betala pengarna (vilket ju är vanligt att vi kan, samtidigt som vi säger att vi inte har råd) har du ju faktiskt det. Eller också kanske du har snälla vänner som lånar dig pengarna. Och så vidare. 

Hur många bra sätt kan jag hitta att lösa det här problemet/reda ut den här situationen?
Den här frågan liknar den tredje frågan ovan, men den är ställd med en helt annan energi och en uppriktig nyfikenhet, vilket genererar en sinnesstämning som är a) roligare och b) mer lämpad att faktiskt lösa problem.

I början känns det kanske lite fånigt att styra om tankarna på det här viset — men det är en vanesak, och det blir lättare och lättare. Du som använder facebook kanske också vill använda övningen ”Träna om hjärnan” som vi delade i en anteckning på Levande kraft-sidan. Välkommen dit!

  

3 kommentarer:

Loppan sa...

Åh, underbart!
Det här var PRECIS vad jag behövde höra just nu! :)

Men eg. skulle man väl behöva lite hjälp på vägen... Är utarbetad just nu och tänker bara på allt som behöver fixas och rensas gården... Har ett helt uthus med mängder av gamla saker (antikt bla.) som behöver rensas. Och tyvärr har det gått så långt så det dränerar mig på energi...

Några tips?
Min energinivå är helt i botten just nu...

Cicci sa...

Hej Loppan!
Tack för kommentaren, och vad roligt att inlägget kom så rätt i tiden för dig!
Jag vet inte om du är på facebook, men i så fall kan anteckningen "Träna om hjärnan" som jag nämner i slutet av blogginlägget vara till hjälp. Det är enkelt och bygger (som alla annan inlärning) på upprepning, och i korthet går det ut på att varje kväll gå igenom dagen i tankarna och plocka ut saker som du är nöjd med och/eller som har gjort dig glad och känna hur de sakerna känns. Alltså inte "åh, vilken tung dag, men det är klart, jag fick ju i alla fall X gjort, om det nu skulle vara till nån tröst ..." (tänk Ior i Nalle Puh) utan verkligen stanna vid varje punkt och njuta av den.
Om du använder en sådan övning (varje kväll, inte bara ibland) under några veckor är det troligt att din känsla av att vara utarbetad börjar lätta, oavsett din arbetsbörda. Du behöver inte ha någonting hängande över dig under tiden, t ex ett krav på att äntligen komma igång med något, utan vänta in den spontana förändringen (även om den är subtil.)

En annan fantastisk hjälp är Byron Katies process The Work (http://www.levandekraft.se/Metoder/TW.asp), som man dock kan gå vilse lite i om man gör det på egen hand och inte har prövat tidigare. Om du vill prova men känner dig osäker finns det gott om klipp på youtube där Katie själv gör The Work med olika personer.

Lycka till, och hör gärna av dig igen ♥

Cicci sa...

Jag ska också ha frågan i minnet när jag skriver kommande inlägg ... ♥