Det får mig att tänka på när jag var liten och min tre år äldre syster hade tröttnat på att leka en viss lek med mig. Mamma försökte trösta mig och sa att man växer ifrån saker och ting. ”Du kommer snart inte heller att tycka att det där är så roligt länge.” Det gjorde mig verkligt upprörd. Vilken FASA! Skulle man sluta ha kul, alltså? Det var ju så det lät för mig – för att andra saker skulle bli kul istället kunde jag inte föreställa mig. Jag visste ju vad jag tyckte var roligt.
Och sedan blev jag större, och andra saker blev roliga. Just på det sättet liknar den här ”inre resan” att växa upp. Olika mästare genom tiderna har liknat det vid en larvs förvandling till fjäril. Larven kanske har sett fjärilar och tänkt ”Wow, coola grejer. Vilka balla färger – och tänk att kunna flyga!” Men det har aldrig fallit larven in att den faktiskt ÄR en fjäril, men att den bara inte har vuxit in i sin fjärilnatur fullt ut än. Vi är som larver som försöker bli färggrannare, krypa fortare, klättra upp på höjder för att få lite utsikt. Om vi kan slappna av och följa flödet, kanske ibland i lite av ett puppstadie, kan vi upptäcka att vi rätt som det är har mer färg, rörlighet och utsikt än vi någonsin kunnat drömma om

I nästa vecka ska vi förpuppas och lära oss flyga igen. Det är lika härligt varje gång.
2 kommentarer:
Hejsan !
Verkligen bra skrivet.
Den här helgen som vi skall tända ljus för våra nära och kära som inte finns ibland oss längre.Annat än i en svepande skugga eller känning en kall kåre.Jag märker genast när någon är här.Andra tycker det är inbillning.De får tycka det då.Har känt av sedan barnsben.
Tror jag varit inne på Din sida förut-
Jo nog vimlar det av energitjvar alltid. Värsta sortens människor.
Nu ska jag flyga vidare.
Hej från Mi
Ha en skön flygtur! ♥
Skicka en kommentar